Under någon vecka stod det en kasserad läskburk i trapphuset utanför Textalk. Jag noterade den vid flera tillfällen och tänkte att där kan den ju inte stå och skräpa. Att själv plocka upp den och kasta den i det intilliggande soprummet hade inte kostat mig någon nämnvärd uppoffring. I själva verket hade det bara skänkt mig fördelar. Så varför avstod jag? Jo, jag befann mig mitt i ett klassiskt SEP – somebody else’s problem. Ford Prefects (The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, Adams) beskrivning av SEP är en av de bättre tycker jag:

“An SEP is something we can’t see, or don’t see, or our brain doesn’t let us see, because we think that it’s somebody else’s problem…. The brain just edits it out, it’s like a blind spot. If you look at it directly you won’t see it unless you know precisely what it is. Your only hope is to catch it by surprise out of the corner of your eye.”

Ett delmål i ett projekt hos ett team utvecklare kan bli uppskjutet till den grad att det till slut kvalar in till SEP – jag har sett det på nära håll och själv bidragit till det otaliga gånger. Det luriga med SEP är att hur triviala de än är, så är de oerhört svåra att bemästra. Vad jag vet finns bara ett sätt att lösa SEP och det är att omvandla dem till OP – our problem. Då, som genom någon slags magi, kan de oftast identifieras och lösas utan större bekymmer.

Veckans övningsuppgift blir att prata med dina kollegor om SEP som lurar i ögonvrån. Kan de transformeras till OP bara genom att nämnas?

För övrigt spelar Esther Bobin-Karpe Perttersson-Bergers ‘Frösöblomster’ så vackert att man inte kan bli annat än lycklig https://open.spotify.com/track/388ZR23TtHoBjRi6aUiVhg

/ Rikard

Posted by rigust