Redo för nutid?

rikard
Rikard Sigvardsson har varit VD på Textalk sedan 2011. 

Min farfar Gunnar var bonde på Skårve vid Åbyfjorden i Bohuslän. Han var jämfört med de andra bondgrannarna, öppensinnigt inställd till modern teknik. Han var exempelvis först i trakten med att skaffa elektriskt tröskverk. De andra gubbarna skakade på huvudet och muttrade “nu kommer väl Gunnar fördärva skörden”. Nästa år stod de på kö för att få låna detta teknikens under. Det kunde gubbarna knappast förutspått vid första mötet med den manicken?

Vår hjärna har god förmåga att göra linjära förutsägelser. Vi kan, till exempel, när vi spanar i skogen, räkna ut det där rovdjurets väg längs en linje och lista ut hur vi skall undvika att korsa dess bana. Om djuret plötsligt får för sig att öka hastigheten eller byta riktning, är det lätt hänt för oss människor att bli kattmat.

Den tekniska utvecklingen rör sig inte längs någon rät linje. Fastän vi vet att kurvan är exponentiell, är den ändå svår att begripa eftersom våra egna referenspunkter ligger längs en historisk linje.

Ray Kurtzweil (sedan 2012 utvecklingschef på Google) beskriver i sin essä “The Law of Accelerating Returns’ (2001)” en analys av historien som visar att teknisk utveckling sker i ständigt accelererande tempo. Enligt Kurtzweil kommer vi inte uppleva 100 års utveckling under det 21:a århundradet, utan snarare 20 000 års utveckling med nuvarande takt. Detta är besvärligt att begripa för oss människor. Visst ser vi vägkröken där framme, men anar vi hur skarpt den svänger?

Därför är det nog svårt att på allvar tänka sig hundratusentals, kanske miljoner, nanorobotar i vårt blodomlopp om ett par decennier. Artificiella blodkroppar i ett förstärkt immunförsvar, var och en med en egen ip-adress och uppkopplade till Internet. Och kanske ännu svårare är det att komma överens med tanken på vår hjärna som ständigt uppkopplad till, och förstärkt av, rentav styrd av, Internet.

Om jag kunde resa tillbaka i tiden och berätta för min farfar om dagens teknik, och hur den ändrar våra vanor och beteenden, hade han trott mig?

Att ha förmånen att jobba med utveckling av media och handel är i sanning en förmån om man älskar teknisk utveckling. Och det gör jag, precis som min farfar.

Rikard Sigvardsson
VD på Textalk


Om Textalk:
Sedan slutet av 1980-talet har Textalk varit världsledande inom tekniska lösningar för synskadade. Idag är vi även kända som Sveriges ledande e-handelsleverantör och för vår väletablerade konsultverksamhet, där vi står bakom ett flertal av Sveriges mest revolutionerande webb och it-projekt.


Om Rikard Sigvardsson:
Rikard Sigvardsson har arbetat på Textalk sedan 1994 då har började extrajobba som förste bokscannare under sina studier. Rikard blev webbdesigner på heltid 1997 och har sedan dess arbetat med web- och produktutveckling. Han blev delägare i början av 2000-talet och tog över rollen som VD 2011.


Vikten av testbarhet

Jag läser fascinerat om Peter Wason (född 1924) och hans 2-4-6-problem. Deltagare i ett experiment fick veta att de tre talen 2-4-6 följde en speciell regel vilken man skulle klura ut, och föreslå ytterligare talserier som passade in i mönstret. Ser du kanske genast regeln? Respondenterna i Wasons intervju föreslog flera komplexa regler, men ytterst få beskrev den verkliga regeln som var “vilken stigande talföljd som helst”. Man försökte inte utmana sin egen hypotes genom att föreslå sifferföljder som borde bryta mot den. Wason kallade fenomenet för konfirmationsbias; deltagarna sökte systematiskt efter stöd för sin egen teori och dess riktighet.

Wason var influerad av Karl Popper (född 1902) och dennes teorier om att det måste finnas ett logiskt observationspåstående som är oförenligt med en hypotes för att denna skall anses vara vetenskaplig; en teori måste vara falsifierbar. Einsteins särskilda relativitetsteori, som exempel, är falsifierbar eftersom den skulle behöva modifieras eller förkastas om man upptäckte något som färdades snabbare än ljuset. Påståendet “Antingen regnar det eller så regnar det inte.” däremot, är inte falsifierbart eftersom det alltid är sant, och kan således inte betraktas som en vetenskap.

Är då följande teori; “det är bäst att använda Lars traktor för att dra upp båten, istället för Rikards bakhjulsdrivna stadsbil” att betrakta som vetenskapligt korrekt eftersom den går att falsifiera med “det är nog bäst att använda Rikards bakhjulsdrivna stadsbil för att dra upp båten, istället för Lars traktor“? Våra fältstudier gav i alla händelser följande goda reslutat till stöd för traktorteorin: https://goo.gl/photos/GdG1UtJB5Ek89n4s7

Under dessa funderingar passade mig Susanne Sundfør ‘Delirious’ https://open.spotify.com/track/6Fer9IcKzs4G3nu0MYQmn4 utmärkt som sällskap. Hoppas detsamma gäller för dig.

Med förhoppning om en vetenskapligt korrekt vecka, ta hand om dig.

/ Rikard

Under tiden, i väntrummet

Ordet vänta kommer från det forsvenska ordet vån som betyder “möjlighet som man hoppas på”. Vån, i sin tur, är besläktat med de germanska orden vin, ven och vän. Gemensamt för den här ordfamiljen är det ursprungliga släktskapet med latinets venus som betyder behag.

Blev tanken på att sitta i ett väntrum en smula mer behaglig nu? Så bra, för vi har ett. Kom hit, vetja. Det ligger mellan rummen som befolkas av TWS´s programmerare. Svante och jag har möblerat med fåtöljer i avsikt att skapa ett bekvämt grupprum för samtal, förkovran och knäprogrammering i gamnackeposition. Jag är osäker på om det är möblemanget, eller det faktum att man är omgiven av programmerare, som gav Denis (tack, du är ett geni) uppslaget till namnet Väntrummet. Oavsett vad, namnet kunde inte vara mer perfekt.

Att vara bland programmerare är att vänta, både i ordets moderna och etymologiska bemärkelse. Vi känner alla igen klassiska utvecklarrepliker som “i princip klart”, “det ska funka” och “det funkar hos mig” när vi frågar om möjligheter som vi hoppas på. Vi känner också igen det behag som infinner sig när vi ser, får använda och dra nytta av det som våra programmerare skapat.

Tack programmerare, som ständigt sätter oss i väntrummet bland möjligheterna, hoppet och behaget. Jag sitter här i fulländad gamnackeposition och lyssnar på ‘Welcome To The Pleasuredome’ av Franke Goes To Hollywood. https://open.spotify.com/track/5eRlpFCGyjhA1yCuveWvU4

/ Rikard

Harmonilära

Som ni vid det här laget känner till, kommer ordet harmoni från grekiskans (h)armonia (Αρμονία, fredens och vänskapens gudinna) och betyder sammanfoga. Om jag inte missminner mig, skrev jag om detta i våras, men med trygg utgångspunkt i repetitio est mater studiorum, tillåter jag mig själv lite upprepning. Harmonier inom musiken, ackord, brukar definieras som tre eller flera samtidigt klingande toner. Harmoniläran undersöker och systematiserar hur harmonierna är uppbyggda, hur de interagerar med andra harmonier samt med musikaliska element som tonart, melodi och rytm. På jakt efter de mest mest välljudande och konsonanta klangerna bland medarbetarna i TWS har vi inledningsvis identifierat tre grundläggande ackord:

ackord (ämne) toner (personer)
1, Onboardning Emil, Camilla, Simon
2, TWS Admin UX Erik, Sören, Sabina
3, Release / Ship it! Lars, Raoul, David Jensen

Tonerna i dessa klanger har till uppgift att samla kunskap och driva utveckling kring respektive harmoni. Det är alltså till dessa “ackord” du vänder dig, både när du vill lösa upp dissonanser och utveckla nya vackra konsonanter inom respektive ämne.

Då den textalkianska folkvandringens tid är över, kommer dessa ackordindelningar inte ha någon påverkan på organisationens yttre form, utan sammanbinder redan klingande toner med utgångspunkt från deras respektive lägen (detta betyder att ingen förväntas flytta skrivbord, byta kontor eller så).

Vi kommer identifiera och offentliggöra ytterligare ackord i TWS under kommande veckor, det finns många fler.

På tal om harmoni; i skrivande stund använder Henryk, Schill, Jens och Magnus till Wien för att delta på mässan WAN-IFRA. För musikälskare är Wien en underbar plats. Här har Beethoven, Mozart, Haydn och Strauss, för att nämna några, levt, verkat och dött. I ovan nämnda sällskap befarar jag dock att Henryk vandrar ganska ensam i de musikaliska giganternas fotspår. För att mitt avslutande musiktips sålunda skall harmonisera med övriga herrars musikpreferenser, är det med viss uppgivenhet som jag bjuder er “Rock Me Amadeus” av Wien-sonen Falco: https://open.spotify.com/track/4pEXlAqaJXQUKDteKRLun9

/ Rikard

Med rätt mått

För undertecknad, som jobbat på Textalk sedan jura (en geologisk period i den mesozoiska eran, för cirka 208–146 miljoner år sedan) och varit med på resan från tre till 60 anställda, var det spännande att i fredags få dryfta något om koncernens utökning och vårt nya dotterbolag Textalk Media AB. På kort sikt inga förändringar förvisso, snarare lite som en justering av kartan efter verkligheten. Vi har all anledning att förvänta oss en fortsatt spännande resa den närmsta tiden, nu med uppdaterad karta.

Ju större Textalk växer sig, desto viktigare är det att säkerställa likadan precision, effektivitet och kultur i alla våra avdelningar och projekt – något som vi i Textalks ledningsgrupp ständigt jobbar med. Låt mig ta tillfället i akt att påminna om stycket “Ansvar, effektivitet och kvalitet” i vår personalhandbok som, likt de andra styckena, är riktigt trevlig kvällsläsning.

På tal om vikten att mäta med samma mått. Tänk om SKF bara hade ungefär samma uppfattning som Volvo, om exakt hur lång en millimeter är. Om ett kullager passade lite sådär ungefär på en höft, så att smed fick tillkallas varje gång det skulle monteras. Att det idag, tack och lov, är otänkbart har vi “Mått-Johansson” att tacka. Carl Edvard Johansson, född 1864 i Lindesberg, arbetade och studerade i USA, återvände senare till Sverige där han på Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna kom att ansvara för tillverkning av specialmaskiner, verktyg och kontrollmått. Det här med precisionsmätning blev Johanssons passion och eftersom det inte fanns några verktyg med tillräcklig noggrannhet, byggde han, på kvällen i sin lampas sken, om sin frus symaskin till en superavancerad slipmaskin. Så lyckades han till slut att slipa till 102 passbitar med en noggrannhet på bråkdelar av en tusendel millimeter. 1901 registrerades av Patentverket hans ”Måttsats för precisionsmåttagning” med patentnummer 17017. System C. E. Johansson började säljas på världsmarknaden 1907 och kom att fullständigt revolutionera tillverkningsindustrin världen över. Johansson började arbeta på Ford i Michigan under 1920-talet. När Henry Ford fick höra talas om att Johansson mött visst motstånd inför sina märkligt precisa önskemål, utfärdade han en direkt order till närmast berörda chefer att “give Mr. Johansson what he needs!”. Och Leland, grundare av Cadillac lär ha sagt “There are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr. Johansson from Sweden”. Johanssons måttsats anses till och med av vissa också ha påverkat första världskrigets utgång. USA:s inträde i kriget 1917 fick en avgörande betydelse och skulle inte ha kunnat genomföras utan en snabb expansion inom rustningsindustrin och de amerikanska myndigheterna hade redan 1915 beslutat att alla krigsmaterialleverantörer måste använda ”Jo Blocks”.

Vad man än må tycka om jämförelser med amerikanska krigsmaterialleverantörer, låt oss ta historien som inspiration för Textalks fortsatt effektiva och exakta expansion. Och till det knäpper jag på The Ventures “Secret Agent Man” som soundtrack. https://open.spotify.com/track/5Uci1t39DsLmb8TjzdPdHI

Var rädd om dig och kör så det ryker. Mät rätt.

/ Rikard